Aktuell historia om maraton
Etiopiern Haile Gebrselassie, 34, slog nyligen (30 september 2007) världsrekordet i maraton. Tiden: 2:04:26. (snitthastighet 2:56/km) (Länk:DN)
EDIT: Ovanstående tid är nu gammal skåpmat. 2008 slog Haile Gebrselassie sitt gamla rekord. Ny tid: 2:03:59. (giltig 2009-05-23)
Frågan är om inte Gebrselassie är världens genom tiderna främste långdistanslöpare. Visserligen är det omöjligt att jämföra legender som Paavo Nurmi och Emil Zatópek, som sprang med helt andra förutsättningar. Men Gebreselassie tillhör i alla fall de allra främsta, vilket följande statistik visar på:
Han satte tolv världsrekord 1994–99, däribland fyra på 5 000 m och tre på 10 000 m. Dessa världsrekord har visserligen slagits av landsmannen Kenenisa Bekele, men Gebrselassie tillhör fortfarande de främsta genom alla tider på en lång rad officiella och inofficiella distanser:
3000 m, 7:25.09 – 4:a genom alla tider
5000 m, 12:39.36 – 2:a genom alla tider
10 000 m, 26:22.75 – 2:a genom alla tider
halvmaraton, 58:55 – 2:a genom alla tider
maraton; 2:04:26 – 1:a genom alla tider
2 miles, 8:01.08 – 2:a genom alla tider
löpning 1 timme ; 2 1285m – 1:a genom alla tider
10 km väg; 27:02 – 1:a genom alla tider
15 km väg; 41:22 – 1:a genom alla tider
10 miles väg; 44:24 – 1:a genom alla tider
20 km väg, 55:48 – 2:a genom alla tider
30 km väg, 1:28:56 – 5:a genom alla tider
Ingen annan långdistanslöpare kan uppvisa ett liknande facit.
Men nu ska vi för en stund ägna oss åt maratonloppets historia.
De flesta känner säkert till bakgrunden. En grekisk budbärare, Feidippides, sprang efter slaget vid Marathon till Aten (ungefär 40 kilometer). Där berättade han om den sensationella grekiska segern mot perserna och föll sedan död ner. Året var 490 f Kr.
Men berättelsen är av allt att döma en sentida myt. Några redogörelser om bragdloppet finns inte i samtida källor. Historiker har också ifrågasatt varför grekerna skulle ha skickat en budbärare till fots när vägen från Marathon var farbar med häst.
Däremot skriver den berömde historieskrivaren Herodotos att Feidippides inför den persiska invasionen sprang från Aten till Sparta för att be om bistånd. Han avverkade då 200 km på två dagar – utan att dö.
Myten segrade
Men det är myten om maratonloppet som fått genomslag i modern idrott. Inför den första moderna olympiaden i Aten 1896 föreslog den franske historikern Michel Bréal (som kanke hade behövt en kurs i källkritik?) ett sådant lopp. Endast 17 deltagare ställde upp. Loppet vanns av hemmalöparen Spiridon Louis, som på vägen stannade till vid en taverna och drack ett glas vin.
Sedan dess är maraton en självklar del av större friidrottstävlingar.
Etiopiern Haile Gebrselassie, 34, slog nyligen (30 september 2007) världsrekordet i maraton. Tiden: 2:04:26. (snitthastighet 2:56/km) (Länk:DN)
EDIT: Ovanstående tid är nu gammal skåpmat. 2008 slog Haile Gebrselassie sitt gamla rekord. Ny tid: 2:03:59. (giltig 2009-05-23)
Frågan är om inte Gebrselassie är världens genom tiderna främste långdistanslöpare. Visserligen är det omöjligt att jämföra legender som Paavo Nurmi och Emil Zatópek, som sprang med helt andra förutsättningar. Men Gebreselassie tillhör i alla fall de allra främsta, vilket följande statistik visar på:
Han satte tolv världsrekord 1994–99, däribland fyra på 5 000 m och tre på 10 000 m. Dessa världsrekord har visserligen slagits av landsmannen Kenenisa Bekele, men Gebrselassie tillhör fortfarande de främsta genom alla tider på en lång rad officiella och inofficiella distanser:
3000 m, 7:25.09 – 4:a genom alla tider
5000 m, 12:39.36 – 2:a genom alla tider
10 000 m, 26:22.75 – 2:a genom alla tider
halvmaraton, 58:55 – 2:a genom alla tider
maraton; 2:04:26 – 1:a genom alla tider
2 miles, 8:01.08 – 2:a genom alla tider
löpning 1 timme ; 2 1285m – 1:a genom alla tider
10 km väg; 27:02 – 1:a genom alla tider
15 km väg; 41:22 – 1:a genom alla tider
10 miles väg; 44:24 – 1:a genom alla tider
20 km väg, 55:48 – 2:a genom alla tider
30 km väg, 1:28:56 – 5:a genom alla tider
Ingen annan långdistanslöpare kan uppvisa ett liknande facit.
Men nu ska vi för en stund ägna oss åt maratonloppets historia.
De flesta känner säkert till bakgrunden. En grekisk budbärare, Feidippides, sprang efter slaget vid Marathon till Aten (ungefär 40 kilometer). Där berättade han om den sensationella grekiska segern mot perserna och föll sedan död ner. Året var 490 f Kr.
Men berättelsen är av allt att döma en sentida myt. Några redogörelser om bragdloppet finns inte i samtida källor. Historiker har också ifrågasatt varför grekerna skulle ha skickat en budbärare till fots när vägen från Marathon var farbar med häst.
Däremot skriver den berömde historieskrivaren Herodotos att Feidippides inför den persiska invasionen sprang från Aten till Sparta för att be om bistånd. Han avverkade då 200 km på två dagar – utan att dö.
Myten segrade
Men det är myten om maratonloppet som fått genomslag i modern idrott. Inför den första moderna olympiaden i Aten 1896 föreslog den franske historikern Michel Bréal (som kanke hade behövt en kurs i källkritik?) ett sådant lopp. Endast 17 deltagare ställde upp. Loppet vanns av hemmalöparen Spiridon Louis, som på vägen stannade till vid en taverna och drack ett glas vin.
Sedan dess är maraton en självklar del av större friidrottstävlingar.
Hur det blev 42 195 meter
Distansen på ett maratonlopp, 42 195 meter (eller 26 engelska mil och 385 yards) har blivit legendarisk. Men från början var inte sträckan fastställd. I Aten 1896 sprang man 40 km. 1900 sprang man 40 260 meter.
Vid olympiaden i London 1908 tänkte sig arrangörerna att sträckningen skulle vara 26 miles – men sedan lade man till 385 yards så att målgången skulle kunna ske mitt framför den kungliga logen på olympiastadion. Sträckan blev alltså 42 195 meter. 1921 fastställdes denna distans av Internationella friidrottsförbundet.
Världens äldsta årliga maraton
Boston Marathon är världens äldsta årligen återkommande maratonlopp. Det har gått i april varje år sedan 1897 (med undantag av 1918) på i stort sett samma bana. Många av de andra berömda maratonloppen började hållas betydligt senare, t.ex. New York 1970, Stockholm 1979 och London 1981.
1 kommentar:
Det verkar f.ö. rätt dumt att ta ut sig totalt för att tala om att man VUNNIT ett slag. Hade han haft fienden i hälarna och ville varna athenarna att de var på väg hade man ju kunnat förstå det, men nu? Nä, Herodotos har rätt. Som vanligt.
Skicka en kommentar