Hamas till angrepp mot undervisning om Förintelsen

"En lögn som är ett påhitt av sionisterna", så beskrivs Förintelsen av palestinska Hamas. Detta med anledning av en uppgift om att undervisning om Förintelsen skulle ingå i de skolböcker som distribueras av FN-organet Unrwa, rapporterar DN.se.
Unrwa backar och säger att undervisning om Förintelsen inte ska ingå i de palestinska barnens läroplan. Vilket förstås också är märkligt. För hur ska man någonsin kunna skapa ömsesidig förståelse och respekt om man inte lär sig bakgrunden till konflikten i Israel/Palestina? Det låter kanske naivt, men för att förstå bakgrunden till Europas agerande i samband med staten Israels bildande måste man också känna till Förintelsen.

Men historien är allt som oftast politiskt laddad. Det visade nyligen Aftonbladet-debatten, då israeliska företrädare jämförde Aftonbladets artikel om påstådd organstöld med nazism. Det sorgliga är att Förintelsen, som utfördes av antisemitiska européer med utgångspunkt i en antisemitisk europeisk idétradition, blivit en så laddad fråga mellan två religiösa grupper som historiskt sett visat varandra betydligt större respekt än vad kristna visat människor av annan religiös tillhörighet.

Ny utgåva av Om detta må ni berätta

"Om detta må ni berätta..." kommer i en ny, uppdaterad utgåva. Boken som nått 1,3 miljoner svenskar genom att delas ut i landets gymnasieskolor har fått ett nytt kapitel som behandlar Sveriges roll under Förintelsen.

Och det kan behövas, för visst känner väl de flesta till Raoul Wallenberg och Vita bussarna, men hur många vet vilka Warszawasvenskarna var och vad de gjorde? Och vad visste egentligen svenska regeringen och svenska folket om vad som pågick i Tysklands koncentrations- och förintelseläger?

Vad är då författarnas samlade omdöme? Jo, att Sverige genom handeln med Tyskland bidrog till att förlänga kriget, men att Sverige också var det land i Europa som under kriget kanske gjorde mest för att rädda judar.

Läs anmälan av boken i SvD.

Jakten på nazistförbrytare snart slut

Tyska Spiegel tar upp ett känsligt ämne: alla de icke-tyskar som gjorde förintelsen möjlig: länder och individer som ställde upp och hjälpte till att utrota Europas judar och ytterligare ett par miljoner i nazisternas dödsläger. Denna typ av påståenden väcker ilska i andra länder.

Frågan är aktuell eftersom ukrainaren (numera amerikanen) Ivan "John" Demjanjuk kommer att ställas inför rätta i Tyskland.

Jakten på nazister som gjorde sig skyldiga till folkmord och krigsförbrytelser går mot sitt slut. De som ännu är i livet är gamla och i flera fall svårt sjuka.

John Demjanjuk har ändå utvisats från USA till Tyskland för att ställas inför rätta. Han tjänstgjorde i dödslägren Sobibor, Majdanek och Treblinka. Där misstänks han ha deltagit i mordet på 29 000 judar. 1986 lämnades han ut från USA till Israel 1986 och dömdes där till döden, men friades 1993 och återvände till USA. En amerikansk domstol gav i år klartecken för att på nytt lämna ut Demjanjuk - nu 89 år gammal - från USA, denna gång till Tyskland.

Läs mer: Sydsvenskan, SvD

Filmtips: Ingenstans i Afrika

Ett filmtips för historieintresserade. Ingenstans i Afrika är en tysk film från 2001, som bland annat fick en Oscar för bästa utländska film.

I handlingens centrum står en judisk familj som flyr Tyskland strax före andra världskrigets utbrott. De hamnar på en farm i Kenya och tvingas brottas med ovissheten om vad som pågår i Europa, med sina egna fördomar om Afrika och dess folk - och inte minst problemen som uppstår i den inte alltid så välfungerande familjen.

Filmen ger nya perspektiv på tiden kring andra världskriget och kommer med nya infallsvinklar. Dessutom välspelad och bra tempo. En stark 4:a av 5.

Länk: Imdb.