Adolf Hitlers privata bibliotek innehöll 16 000 volymer, om allt från historia och filosofi till ockultism och pansarfordon. Martin Lagerholm har läst amerikanen Timothy Rybacks bok Hitler's Private Library och skriver i Svenska Dagbladet att det inte var biblioteket som formade Hitler, utan Hitlers ideologi som formade bibliotekets innehåll.
Läser man Bengt Liljegrens Hitlerbiografi (Adolf Hitler, pocket ISBN: 978-91-85873-68-3) så beskriver denne ändå Hitlers ungdomsår i Wien som fulla av läsning. Hitler tycks ha varit en bokslukare, men inte någon intellektuell - och knappast alltid insupande fakta med kritisk blick...
Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg
onsdag 27 maj 2009
lördag 6 oktober 2007
Aktuell historia om nobelpriset i litteratur
Dags igen för de årliga spekulationerna kring årets nobelpristagare i litteratur.
Förra året gick priset till Orhan Pamuk från Turkiet (bilden). För ovanlighetens skull var det en lågoddsare som vann. Annars kan man som regel förvänta sig det oväntade. Favorittippade författare som Don Delillo och Joyce Carol Oates kan mycket väl få det - men jag skulle inte satsa mina sparpengar på något namn. Inte ens på portugisen Antonio Llobo Antunes - som ger riktigt goda odds.
Hur viktigt är då priset? Pengarna är förstås viktiga, men ser man tillbaka i historien är priset ingen garanti för evig berömmelse - åtminstone om vi talar om allmänhetens läsvanor.
Hur många har idag läst Theodor Mammsen, José Echegaray, Henryk Sienkiewicz, Giosuè Carducci, Maurice Maeterlinck, Rabindranath Tagore, Romain Rolland, Carl Spitteler, Wladyslaw Reymont, Grazia Deledda eller Ivan Bunin? Och hur många utanför Sveriges gränser läser Erik Axel Karlfeldt eller Verner von Heidenstam?
Sällan gick litteraturpriset under de första 40 åren till författare som idag är riktigt kända (undantagen är kanske främst Rudyard Kipling, William Butler Yeats, George Bernard Shaw, Sigrid Undset och Thomas Mann).
Efter andra världskriget blir "kändisarna" fler. Populära författare som Hemingway, Faulkner, Camus och Steinbeck tog sig in på listan.
En större skara författare hamnar också på listan över de som inte fick priset:
Leo Tolstoj, Henrik Ibsen, Émile Zola, James Joyce, Marcel Proust, W.H. Auden, Vladimir Nabokov, Virginia Woolf och Graham Greene är några av de klassiska författare som antingen dog för tidigt, ansågs för kontroversiella eller bara förbisågs.
1970 gick priset till den sovjetiske regimkritikern Aleksandr Solzjenitsyn, men han vågade inte åka till prisutdelningen. Två år senare prisbelönades Heinrich Böll från Tyskland. I Tyskland hade han blivit kontroversiell för sin samhällskritik och "försonliga" hållning till den västtyska terrorismen.
Men Bölls romaner om det tyska samhället under och efter andra världskriget tillhör 1900-talets litterära mästerverk. Akuell historia kan varmt rekommendera Ungdomens bröd, Tåget var punktligt och Biljard klockan halv tio.
Förra året gick priset till Orhan Pamuk från Turkiet (bilden). För ovanlighetens skull var det en lågoddsare som vann. Annars kan man som regel förvänta sig det oväntade. Favorittippade författare som Don Delillo och Joyce Carol Oates kan mycket väl få det - men jag skulle inte satsa mina sparpengar på något namn. Inte ens på portugisen Antonio Llobo Antunes - som ger riktigt goda odds.Hur viktigt är då priset? Pengarna är förstås viktiga, men ser man tillbaka i historien är priset ingen garanti för evig berömmelse - åtminstone om vi talar om allmänhetens läsvanor.
Hur många har idag läst Theodor Mammsen, José Echegaray, Henryk Sienkiewicz, Giosuè Carducci, Maurice Maeterlinck, Rabindranath Tagore, Romain Rolland, Carl Spitteler, Wladyslaw Reymont, Grazia Deledda eller Ivan Bunin? Och hur många utanför Sveriges gränser läser Erik Axel Karlfeldt eller Verner von Heidenstam?
Sällan gick litteraturpriset under de första 40 åren till författare som idag är riktigt kända (undantagen är kanske främst Rudyard Kipling, William Butler Yeats, George Bernard Shaw, Sigrid Undset och Thomas Mann).
Efter andra världskriget blir "kändisarna" fler. Populära författare som Hemingway, Faulkner, Camus och Steinbeck tog sig in på listan.
En större skara författare hamnar också på listan över de som inte fick priset:
Leo Tolstoj, Henrik Ibsen, Émile Zola, James Joyce, Marcel Proust, W.H. Auden, Vladimir Nabokov, Virginia Woolf och Graham Greene är några av de klassiska författare som antingen dog för tidigt, ansågs för kontroversiella eller bara förbisågs.
1970 gick priset till den sovjetiske regimkritikern Aleksandr Solzjenitsyn, men han vågade inte åka till prisutdelningen. Två år senare prisbelönades Heinrich Böll från Tyskland. I Tyskland hade han blivit kontroversiell för sin samhällskritik och "försonliga" hållning till den västtyska terrorismen.
Men Bölls romaner om det tyska samhället under och efter andra världskriget tillhör 1900-talets litterära mästerverk. Akuell historia kan varmt rekommendera Ungdomens bröd, Tåget var punktligt och Biljard klockan halv tio.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
