"Det är utan tvivel så att man på goda grunder kan fördöma Molotov-Ribbentroppakten från augusti 1939".
Det säger nu Rysslands premiärminister Vladimir Putin (länk: SvD, länk: DN), med anledning av 70-årsminnet av andra världskrigets utbrott. Men frågan har varit känslig i Ryssland.
Den oheliga alliansen mellan Nazityskland och Sovjetunionen förvånade världen i augusti 1939. En vecka senare gick Tyskland till angrepp mot Polen. Andra världskriget var ett faktum. I ett hemligt tillägg till den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten hade länderna delat upp Polen mellan sig. Detta avtal kallar Putin nu "omoraliskt".
Varför kallades avtalet Molotov-Ribbentrop-pakten?
Nazityskland och Sovjetunionen var två totalitära stater som representerade två diametralt skilda ideologier. Att icke-angreppspakten var en realpolitisk manöver av tillfällig karaktär var det knappast någon som betvivlade. Detta visades symboliskt också genom att Hitler och Stalin inte ville sätta sina namn på samma papper. Därför fick de två ländernas utrikesministrar stå för signaturerna. Därav namnet Molotov-Ribbentrop-pakten istället för Hitler-Stalin-pakten.
Läs Niclas Sennertegs artikel om pakten och spelet bakom kulisserna i Populär Historia.
Läs också: Rysk ovilja att diskutera roll i krigets förspel (DN)
Visar inlägg med etikett Ryssland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ryssland. Visa alla inlägg
måndag 31 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
Stalin tillbaka i Moskvas t-bana
"Stalin reste vår lojalitet mot nationen, inspirerade oss till arbete och stordåd"
Detta citat från sovjet-tiden gör nu comeback i Moskvas tunnelbana, rapporterar SvD och DN. Myndigheterna hävdar att citatet bara är en del av en uppfräschning som ska återställa tunnelbanestationen Kurskaja i ursprungsskick. Liberaler och människorättsaktivister rasar, och menar att detta bara är en del av vad som tycks vara en förmildring i den ryska synen på Sovjetunionens brutale ledare.
Bland annat har den brittiske historikern Orlando Figes hävdat att ryska myndigheter försvårat publiceringen av hans bok The Whisperers, som behandlar vardagslivet i Stalins sovjetsamhälle.
Boken The Whisperers kommer för övrigt snart i svensk översättning, med titeln De som viskade.
Detta citat från sovjet-tiden gör nu comeback i Moskvas tunnelbana, rapporterar SvD och DN. Myndigheterna hävdar att citatet bara är en del av en uppfräschning som ska återställa tunnelbanestationen Kurskaja i ursprungsskick. Liberaler och människorättsaktivister rasar, och menar att detta bara är en del av vad som tycks vara en förmildring i den ryska synen på Sovjetunionens brutale ledare.
Bland annat har den brittiske historikern Orlando Figes hävdat att ryska myndigheter försvårat publiceringen av hans bok The Whisperers, som behandlar vardagslivet i Stalins sovjetsamhälle.
Boken The Whisperers kommer för övrigt snart i svensk översättning, med titeln De som viskade.
Ska Karelen bli finskt igen?
En grupp finska affärsmän har försökt sätta press på Ryssland att återlämna de områden i Karelen som Sovjetunionen erövrade under andra världskriget. "Bakgrunden till det hela är att finländska affärsmän lämnat in en ansökan om undersökningstillstånd (före 1992 kallat inmutning) i den planerade gasledningen Nordstreams väg", skriver SvD. Ryssland har tidigare erbjudit en större summa pengar för att de finländska affärsmännen ska dra tillbaka sina anspråk, men nu kräver alltså finländarna Karelen i utbyte.
Ryssland lär inte uppskatta förslaget, men faktum är att ryska regeringen under Boris Jeltsin i början av 1990-talet erbjöd Finland att köpa Karelen, för att lösa den ryska statens akuta ekonomiska problem. Om förslaget var allvarligt menat från ryskt håll är inte klart, men finländarna tog i alla fall saken på allvar och undersökte möjligheterna. De kom dock fram till att det skulle bli för dyrt. Om denna absurda episod har Populär Historia skrivit.
Ryssland lär inte uppskatta förslaget, men faktum är att ryska regeringen under Boris Jeltsin i början av 1990-talet erbjöd Finland att köpa Karelen, för att lösa den ryska statens akuta ekonomiska problem. Om förslaget var allvarligt menat från ryskt håll är inte klart, men finländarna tog i alla fall saken på allvar och undersökte möjligheterna. De kom dock fram till att det skulle bli för dyrt. Om denna absurda episod har Populär Historia skrivit.
Tsarfamiljens smycken hittades hos UD
En samling smycken värd minst 20 miljoner kronor har hittats i UD:s arkiv, efter att ha varit försvunna i 90 år. Värdeföremålen gömdes undan 1918 av Maria Pavlovna den äldre, ingift faster till den siste ryske tsaren Nikolaj II.
Samlingen bestod bland annat av juveler, manschetter och "ett 60-tal cigarettetuier i guld" (hur mycket rökte denna kvinna egentligen!?) De hittades förra året, när UD flyttade sitt arkiv.
I själva verket visste UD redan på 1950-talet om att klenoderna fanns i deras arkiv, men då valde de att tysta ner saken eftersom värdesakerna annars hade krävts tillbaka av Sovjetunionen. Sedan glömdes de åter bort. Nu har de alltså hittats på nytt och återlämnats till tsarfamiljens ättlingar av ätten Romanov.
Med tanke på att Nikolaj II, den siste tsaren av ätten Romanov, enligt en sammanställning av tidningen Forbes var världshistoriens tredje rikaste man - god för i runda slängar 2 050 miljarder kronor i dagens valuta - så är det inte särskilt konstigt att en del av ättens skatter och cigarettetuier klarade sig undan bolsjevikernas härningar. Fattiga som kyrkråttor lär de i alla fall inte vara, ätten Romanovs nu levande medlemmar.
Vem var då världshistoriens rikaste person?
Jo, enligt ovan nämnda sammanställning är det John D Rockefeller som kan titulera sig rikaste personen genom alla tider. God för ca 240 miljarder dollar i dagens penningvärde. Bill Gates (40 miljarder dollar) kan alltså slänga sig i väggen. Värt att notera är att samtliga de fyra översta på listan (förutom Rockefeller och Nikolaj även Andrew Carnegie och William H Vanderbilt) var verksamma under 1800-talets andra hälft.
Samlingen bestod bland annat av juveler, manschetter och "ett 60-tal cigarettetuier i guld" (hur mycket rökte denna kvinna egentligen!?) De hittades förra året, när UD flyttade sitt arkiv.
I själva verket visste UD redan på 1950-talet om att klenoderna fanns i deras arkiv, men då valde de att tysta ner saken eftersom värdesakerna annars hade krävts tillbaka av Sovjetunionen. Sedan glömdes de åter bort. Nu har de alltså hittats på nytt och återlämnats till tsarfamiljens ättlingar av ätten Romanov.
Med tanke på att Nikolaj II, den siste tsaren av ätten Romanov, enligt en sammanställning av tidningen Forbes var världshistoriens tredje rikaste man - god för i runda slängar 2 050 miljarder kronor i dagens valuta - så är det inte särskilt konstigt att en del av ättens skatter och cigarettetuier klarade sig undan bolsjevikernas härningar. Fattiga som kyrkråttor lär de i alla fall inte vara, ätten Romanovs nu levande medlemmar.
Vem var då världshistoriens rikaste person?
Jo, enligt ovan nämnda sammanställning är det John D Rockefeller som kan titulera sig rikaste personen genom alla tider. God för ca 240 miljarder dollar i dagens penningvärde. Bill Gates (40 miljarder dollar) kan alltså slänga sig i väggen. Värt att notera är att samtliga de fyra översta på listan (förutom Rockefeller och Nikolaj även Andrew Carnegie och William H Vanderbilt) var verksamma under 1800-talets andra hälft.
söndag 7 oktober 2007
Putin och det nygamla Ryssland.
Idag fyller Rysslands president Vladimir Putin 55 år. Nyligen klargjorde han att det mycket sannolikt blir en fortsättning på hans politiska karriär när hans andra mandatperiod som president avslutas nästa år. Det är dessutom på dagen ett år sedan den ryska journalisten Anna Politkovskaja mördades i Moskva.
Putin föddes i Leningrad 1952 och tog examen från stadens universitet 1975. Där värvades han till den ökända underrättelseorganisationen och hemliga polisen KGB. Putin gick med i kommunistpartiet - som hans familj hade vissa kopplingar till. Putins farfar hade nämligen varit både Lenins och Stalins personliga kock.
Under slutet av 1980-talets stationerades han som agent i östtyska Dresden, men efter murens fall återkallades han till Sovjetunionen.
Hans politiska karriär inleddes 1991, som politisk rådgivare åt borgmästaren i Sankt Petersburg. Därefter gjorde han snabb karriär och blev 1997 medarbetare i Boris Jeltsins administration. Samma år la han upp en licensiatavhandling i ekonomi - som utländska bedömare har anklagat för rent plagiat av amerikanerna William King och David Clelands arbeten.
1999 utsågs Putin överraskande till premiärminister. På nyårsafton 1999 meddelade Jeltsin än mer överraskande att han skulle lämna presidentposten. Det innebar att Putins väg till makten låg öppen.
Putins förflutna i KGB, hans kopplingar till de ryska oligarkerna och de oegentligeter som ägde rum när den ryska ekonomin privatiserade, hans hårdföra retorik i frågor som gäller Rysslands grannländer (främst kanske Georgien, Ukraina och Estland) samt de många frågetecknen kring morden på Alexander Litvinenko och Anna Politkovskaja, har fått många utländska bedömare att resa ett varningens finger vad gäller den politiska utvecklingen i Ryssland.
Någon fungerande demokrati är Ryssland inte idag. Läget ser heller inte särskilt ljust ut. Kommer ultranationalistiska krafter ta överhanden och skapa ett nytt, aggressivt Ryssland? Vad händer i så fall med den politiska maktbalansen i världen?
Sedan murens fall har Ryssland varit en försvagad aktör - ofta förbisedd. Är den nationella stoltheten för stor för att finna sig i en sådan roll? I så fall är det dags för världssamfundet att förbereda sig på helt nya givar från Putins hand.
Putin föddes i Leningrad 1952 och tog examen från stadens universitet 1975. Där värvades han till den ökända underrättelseorganisationen och hemliga polisen KGB. Putin gick med i kommunistpartiet - som hans familj hade vissa kopplingar till. Putins farfar hade nämligen varit både Lenins och Stalins personliga kock.Under slutet av 1980-talets stationerades han som agent i östtyska Dresden, men efter murens fall återkallades han till Sovjetunionen.
Hans politiska karriär inleddes 1991, som politisk rådgivare åt borgmästaren i Sankt Petersburg. Därefter gjorde han snabb karriär och blev 1997 medarbetare i Boris Jeltsins administration. Samma år la han upp en licensiatavhandling i ekonomi - som utländska bedömare har anklagat för rent plagiat av amerikanerna William King och David Clelands arbeten.
1999 utsågs Putin överraskande till premiärminister. På nyårsafton 1999 meddelade Jeltsin än mer överraskande att han skulle lämna presidentposten. Det innebar att Putins väg till makten låg öppen.
Putins förflutna i KGB, hans kopplingar till de ryska oligarkerna och de oegentligeter som ägde rum när den ryska ekonomin privatiserade, hans hårdföra retorik i frågor som gäller Rysslands grannländer (främst kanske Georgien, Ukraina och Estland) samt de många frågetecknen kring morden på Alexander Litvinenko och Anna Politkovskaja, har fått många utländska bedömare att resa ett varningens finger vad gäller den politiska utvecklingen i Ryssland.
Någon fungerande demokrati är Ryssland inte idag. Läget ser heller inte särskilt ljust ut. Kommer ultranationalistiska krafter ta överhanden och skapa ett nytt, aggressivt Ryssland? Vad händer i så fall med den politiska maktbalansen i världen?
Sedan murens fall har Ryssland varit en försvagad aktör - ofta förbisedd. Är den nationella stoltheten för stor för att finna sig i en sådan roll? I så fall är det dags för världssamfundet att förbereda sig på helt nya givar från Putins hand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
