Idag talar alla om Melodifestivalen. Vann gjorde Christer Sjögrens något publikfriande "I love Europe" (hade han inte lika gärna kunnat döpa den till "Europe, please vote for me"?) och Amy Diamonds "Thank you". (Länk: DN)
Och varför inte? Å ena sidan talar alla om den nya tidens mediekonsumtion där vem som helst kan se vad som helst på Youtube när som helst. Å andra sidan kvarstår faktum: en dryg fjärdedel (eller är det en tredjedel?) av Sveriges befolkning bänkar sig framför varje deltävling i melodifestivalen.
Ser vi tillbaka på Melodifestivalens 50-åriga historia kan man konstatera att det inte är första gången systemet med semifinaler används. Redan år två - alltså 1959 - utsågs finalisterna genom deltävlingar. Men där sjöng en artist två olika melodier, och röstningen skedde medelst vykort till Sveriges radio.
På svt:s melodifestival-sida kan man läsa sig till detta och mycket annat. Till exempel att Sveriges bästa placering före Abbas seger med Waterloo var en andraplats för Lill Lindfors och Svante Thuresson med "Nygammal vals" 1966. Eller att festivalen ställts in tre gånger: 1964 på grund av artiststrejk, 1970 i protest mot tävlingsreglerna och 1976 i protest mot kommersialiseringen av musiken.
Det var bättre förr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar